Släktbrev från mitten av 1800-talet

HEMBYGDS- OCH SLÄKTKÄRLEK

Ur några brev till Klaxås Framgård

1) Brev från Lars (Tab. 27) till brodern Johannes (Tab. 11).

Klockaren
Wälaktade Herr Johan Frykholm
Carlstad
Frykerud

Sundsvall och Matforss den 24 Mars 1846.

Min Gode Älskade Broder Johannes!

Du ,kan ha skäl till missnöje med mig som så länge uteblifvit med skyldig tacksamhet för Ditt warmt wänskapsfulla bref av den 13 nästlidne December; men då tidshjulet rullar sin jemna gång, så att ingenting passerar, som är att delgifva sina vänner, blir merendels den skriftliga conversationen uppskjuten för andra göromål –

Dook kan jag aldrig hvarken ha eller en kärare sysselsättning än att vid lediga stunder sätta mig ned och detta sätt språka med mina älskade Bröder –

Jag har från vår Broder Magnus emottagit den glada underrättelsen om hans befordran, och jag .har öfversändt till honom min hjertliga lyckönskan o. gratulation till den vackra kallelsen, som utföll med 30 rösters öfvervigt, af hvad som tillföll Hans svåraste medtäflare Laurell

– Han talar äfven om att Du gjorde honom sällskap till Millesvik då han profvade, samt att Han tillbrakte några angenäma dagar i Ditt trefliga Hus, och att Han där (hos Dig) träffade Brodren Olof; samt att Din älskwärda Johan var hemma, och har nyligen blifvit utnämnd till vicarierande Theologiae Lector i Carlstad; lycklig Du min Bror som har så många anledningar till glädje af Dina Barn.

I början av Januari hadde jag bref från Bror Olof, deri Han hälsar från Dig och Clara, som woro på Elgå.

Det är bra roligt att veta det Ni alla tre mina Bröder kunnnär som hälst träffas och glädja hvarandra, jag njuter vid hvarje underrättelse derom o. hvarje åtanke derpå; men det är ju klart att Menniskan hvarken kan eller bör alt hvad hon önskar sig här i werlden, ty det vore henne säkert icke nyttigt; Jag tycker mig dock endast ha den oskyldiga önskan ouppfylld att äga mina älskade Bröder närmare, emedan jag här har min bärgning, Huslig sällhet, hälsa och trefnad, goda vänner och trogna grannar etc. – det wore ju oförlåtligt att då icke vara nöjd.

Ty då jag tänker tillbaka på de flydda dagarna, kan jag ej annat än genomströmmas af den djupaste tacksamhets Känsla, till den Försyn, som så underliga ledt mina öden – Jag hadde i min ungdom icke mycket att hoppas, och icke wärd, af egen förtjänst att höijas över Torpare och Dagkarlsvärdigheten; äfven deri kan ligga mycken sällhet, då timlig bergning och ett förnöjsamt Sinne råder; Så att jag vill ingalunda betrackta hvarken rangen, rikedomen, och deraf mäst följande menniskans upphöjda anseende i samhället för det högsta goda; uttan fasthälldre en sann Gudsfruktan, bildning, och i öfvrigt hvad jag förut nämnt – I werldslifvet ser vi så ofta huru lyckan omvexlar med Mennisikor; icke sällan kan man träffa mera lugn och belåtenhet i Kojanän i Palatset – Den så kallade medelklassen af Menniskor finner man gerna lyckligast; åtminstone har jag tyckt mig finna så är – Min medhjelpare Rutensköld som varit vid Edsvalla för att fortsätta hvad jag bärjade i Smidningen, har nu återkommit hem, odh berättar det han hälsade på i Klaxås, och gjorde Din bekantskap, samt blev mycket väl emottagen, det var roligt att Du fick se denne unge hygglige man; Såsom Du känner Winge förut, vet Du nu att jag är lyckligt lottad äfven i afseende mina medhjelpare, det bidrager icke häller ringa till trefnaden innomhus, att äga dugliga och bildade medhjelpare –

Sist ber jag Dig nu emottaga, ·samt till Din Petter, Dina snälla Flickor, och lilla Lars Magnus framföra allas våra hjertliga hälsningar; och säg flickorna att Sophiae är ledsen öfver att hon icke redan skrifvit till dem; nu hadde hon börjat, med ett bref, men främmande kom och hindrar henne att fullborda; men kunna De vara förvissade derom att De äro förvarade i ett tacksamt minne; Ja hälsa äfven tusendefallt v. Lector Johan, och Dina hederliga grannar från

Din altid trogne
Bror
L. Frykholm

P: S: Här ha vi ännu fullkomlig winter och godt slädföre – annat lärer det vara i Wermland, där håller ni väl på att så nu kan jag tro, efter hvad Tidningarna berätta, så lärer det bli tidigt wåhr Söder ut; det kan ock behöfvas i det beklagliga Uppland och en del af Västmanland, där nu är brist för både Folk och Fä Här i Wester Norrlands Län har de frivilliga gåfvorna till de nödlidande omkring Stockholm uppgått till någodt öfvcr 4.000 rdr Banco.

————————-

2)

Min Gode Älskade Broder Johannes!

Haf hjertligt tack för Ditt Kärkomna af .Öen 20 nästlne och för därå lämnade meddelanden, det är alltid en stor glädje för mig att få emottaga goda underrättelser från Mina älskade Bröder, och emellanåt förspörja det Ni tre sammanstöta oc:h språka med hvarandra esom oftast; vid sådana tillfällen komma ni säkert också ihå.g mig – Gud förunne Eder hälsa och lifsti<l, så kunna vi ju ännu glädjen sammanträffa alla fyra; men låt se att det blir nu nästa gång hos mig, Du kan väl lätt föreställa Dig huru innerligt angenämt det skulle vara för mig att i mitt hus, som wärd få emottaga mina Bröder, dem jag så många gånger haft förmånen gästat.

En resa hit sommartid, Landvägen bort och sjövägen hem, förtjenar en liten uppofring, ty den skulle uppfriska både själ och kropp

Nästa sommar happas jag att denna glädje som jag nu ser i perspectiv låter realisera sig till werklighet

Ett ryckte har fört till våra öron att Din Maja Cajsa skulle varförlofvad med Orgelnisten i Carlstad, detta vill jag dock hoppas icke äger någon grund då Du icke nämner ett ord derom – Jag säger hoppas emedan Fredrik påstår att Herr Herschman icke är någon bra man; och det skulle högeligen smärta både mig och Sofi om icke Dina Flickor blifva lyckliga; wi göra oss därföre det glada hopp, att De äro för mycket stadgade och finkänsliga till sin Caracter för att falla offer för lättsinne – Gud bevare dem båda för något dylikt, ty menniskans ve eller väl beror ganska mycket af det val hon gör vid en äkta förening, det gifves många exempel derpå – Övertygad derom att Dina Flickor icke förbigår sin Fars och Äldsta Brors mogna råd innan de fatta sinbeslut att öfverlämna hela sin välfärd i en tilbedjares våld, hvars Caracter och Homeur de icke lärt känna närmare, än helt flyktigt till det yttre; är en tillfredsställelse för oss, i hvad jag här tagit mig friheten opåkalladt inblanda mina tankar, hvilka jag hoppas Du icke uppfattar annonrlunda än hvad verkliga afvsikten uti meddelandet åsyftar – Då är jag nöjd

—-:———–

Skulle någondera af Dina Flickor hafva alhvar med att vilja komma i vårt hus, vore det för oss Kärt, och jag kan försäkra Dig att jag skulle blifva såsom Far och Bror för henne – Gif mig några rader vid tillfälle, de äro så kära alla underrättelser från Dig! –

P. S. Det var rätt roligt höra att Magister Johan nu är hemma hos Pappa, samt att lilla Lars Magnus hunnit så långt fram i scholan – Du har för närvarande mycken glädje af Dina Barn; Gud wälsigne och beskydde dem i deras framtid, och säg dem att jag älskar dem alla innerligt af air hjerta som din trognaste

Bror

Hälsa äfven Dina vänner och grannar från Bror Lars.

——

(Magnus Tab. 26. – Johan Tab. 12 Olof Tab. 6. Petter och Clara Tab. 11 o. 13. – Lars Magnus Tab. 11 o. 22. – fredrik Tab. 7. – Maja Cajsa och Hejschman Tab. 11).

—————

EN TIDSBILD.

3) Brev· från Maria Barbara (Tab. 6) till kusinen Clara (Tab. 11).

D, 27 janu: 1844.

Kära Clara!

Hur står det till med dig efter du ej skrivit? Vet du vi har haft så roligt här på slutet av julen. Häradshövding Hartmansdorff och Apotekar Pauli stälde till ett slädparti i Arvika, de samlades på torget och reste till Högvalta der de drucko Kaffe och Win och vände sen tillbaka till Arvika der man klädde sig och gick upp på balen hos Fru Scherlander, der det var ganska roligt, vi reste hem sen om qvällen hvilket var så roligt emedan det var ett härligt månskensväder. På slädpartiet kuskade Häradsh: för Mamsell Betty Wall på Gate, Pauli för Lina Hult på Vik, L: Wännerström för Ceciiia Svabits, Flodqvist för flickorna Gagner. Fredrik för Moster T. och Skröder för Elise, Calle Pillgren för Maija Pallin, Herr Pallin för sin Fru, Pappa för sin Fru, Ture Sandelin för sin Fru, Calle Sandelin för sin syster, Fru Erenkrona för det var sant hon var ej med. Häradshöfding Erenc. för Lagmanskan Grapengisser, Kapten Erenchrona för fröken Julie Hårdh, en lantmätar Lundberg för fröken Ida. Kapiten Lagerlöf för sin unga Fru, Herr Edgren för sin Fru, en bodbetjent hos Sundblad som heter Alberg för flickorna Sundblad. Aurora Sandelin var sjuk, m. f. som jag ej mins summa, var det 24 a 27 slädar. Det (slädpartiet N. B.) var om Trettonheljen. 20 dag knut kom alla Nordströms hit med 2 gossar Frisell, från Stömne, då vi riktigt körde ut julen med glädje och sång .. Om söndagen gick alla härrarna till kyrkan och om middagen var det så mycket folk att de måste duka uppe på salongen, sedan gick de främmande in i utre förmaket medan de städade på salongen. Sednare på afton kom Prostinnan och Flickorna Gagnet hot tillika med. Carl och Jenny Sandelin. Ack, hvad vi då hade roligt, vi sjöngo, dansade, spelte, lekte m. m. och sedan på qvällen sjöng herrarna serenader för oss. Vet du att gossarna Fredrik och Calle Nordström klädde ut sig till Jösshäradsfolk. Fredrik var en bonde med förskinn, och Calle Nordström hade Mammas bruna ullrock med en brun halsduk och ett blårandigt förkläde, en blå schal på hufvudet allt utaf mammas kläder. Då de komma upp under hojtande och dansade en polska,. käringen eller Mor Kersti tyckte ej att Nils gjorde så bra kast som hon ville, skulle lära honom och just som hon skulle göra kastet föll hon pladask i golfvet, härvid uppstod en häftig skrattsalva, då Kerstin förklarade sig ej vilja stanna längre på ett ställe der hon ej fick någon fägna eller mat, då gick Anna Maija efter hvarsitt glas brännvin och hvad tycker du väl de drucko ur det, då skulle Kalle lottsa att bli full men si! då började Nils (det var Fredrik) att skämma ut henne så illa så, hon tog reträtten sctrax.

Nu har jag talt om lika så tydligt som om jag har varit hos dig och berättat för dig. Nu ändå kära Clara måste jag sluta om du kan taga rätt på det här kladdet. så är du riktigt ett undervärk.. Hälsa så mycket men för all del visa inte de här lapparna för någon för då får jag riktigt skäms.

Maria Frykholm.

Du har kanske hört att gossarna Solberg äro döda båda två, mamma och pappa voro der på begrafning om Torsdagen. Det lär ha varit så illa .. Elise hälsar så mycket till Maija Caijsa – jag också.

—-

(Mamma och pappa se Tab. 6. Elise se Tab. 8. Maija Caijsa se Tab. 11).

—-

4) Framför undertecknad ligga några gulnade brev till “välaktade klockaren Johannes Frykholm” och häradsdomaren Petter Frykholm från resp. “lydige och tackscamme sonen Johannes” och “redlige brodern Lars Magnus”, brev så fyllda av sonlig och broderlig kärlek och tillgivenhet och så välskrivna att det vore frestande att återgiva desamma in extenso. Men då de jämte dessa rörande uttryck även innehålla en del ekonomiska mellanhavanden, ·som ej kunna vara av allmännare intresse, håller jag mig till den refererande formen.

Johan Frykholm, eller som han alltid skriver till fadern, Johannes, skildrar sina upplevelser under skoltiden i Karlstad, under studietiden i Uppsala samt under sin vistelse i Uddeholm såsom informator för brukspatron Waerns söner. Från Karlstad skriver han om sin längtan att se sin gode Pappa på besök där, om sina förbindelser med “farbror Jan” och farbror Olof, vilken skaffat honom kondition i Uddeholm och rektor Wahlund, som rekommenderat honom hos brukspatronen. Han tackar för “de dyrbara ctagar, jag under förliden helgd fick tillbringa hos mina ömma Föräldrar och kära Syskon. Mitt hjerta är icke orörligt för alla välgerningar, all omvårdnad och all godhet”. I ett brev från Uddeholm skriver han på sin 19 :e födelsedag, hurusom han emottagit ett kärt brev från kusinen Fredrik på Älgå, som säger att “Pappa och Mamma varit der”, samt att han besvarat detsamma samt skrivit till farbror Lars i Matfors. Han är full av förtröstan och tacksamhet mot en nådig försyn.

Den 5 nov. 1838 underrättar han från Uppsala sin goda Pappa, att han lyckligen avlagt sin studentexamen. Han ser mot framtiden med glada förhoppningar “att en gång kunna gagna mig sjelf och Fäderneslandet samt blifva Föräldrar och anhöriga till glädje och hugnad”.

Den 21 mars 1839 tackar han för en matsändning från Mamma. “Det var rätt roligt att här i Uppsala få förtära mat som är från det kära Föräldrahuset och just derför har liksom ett eget värde”. Han är glad “att få höra det allt står väl till hemma – – mina tankar äro ofta riktade mot hemmet samt de anförvandter och vänner, som der vistas”. Han skriver på vårfrudagsaftonen: “den som finge en sådan helg vistas inom kretsen af ömma Föräldrar och kära Syskon”. Han hälsar till Mamma, Peter, Clara och Lilla L. M.

I brev från Uppsala den 13 maj 1839 säger han sig ämna omkr. 1 juni resa upp till Norrland för besök hos farbror Lars å Matfors. Han omtalar att han skrivit till sin gode farbror Olof och tackat för penninglån samt till farbror Magnus och bror Fredrik i Carlstad. “Nu är den ljufliga våren – – Hemma har väl redan ploganden börjat. War god och säg mig, hur mycket Pappa utsår i år samt på hvilka gärden det sås och hvar det sättes potatis, äfvensom om Pappa tillträder hela Lyckegendomen redan denna vår. Pappa vet väl att sådant roar mig äfvensom underrättelser om andra saker”. Sedan skildrar han ett glatt “studentkalas” på Kristihimmelsfärdsdag.

Breven från Lars Magnus Frykholm till den käre brodern Petter andas samma innerliga hängiverrhet för hembygden och kärlek till syskon och övriga anhöriga. Undertecknad vill sluta med det brev han skrev den 17 juni 1869 med tack för vistelsen i fädernegården efter begravningen av brodern Johan å Frykeruds kyrkogård. “Johan är icke mer, han som war s)älen och hufvudet i wår syskonlänk; och detta är så oförklarligt, att man stundom haft svårt att fatta, hvad som likväl är en sorglig werklighet. Undra icke på att jag känner hans bortgång för mig tung, hvarföre tårar skymmer min blick, då jag tänker på honom, han som warit i min faders ställe, han som lärt mig tänka och handla som en redlig man, han som gjort min framtid sådan den är – undra icke att jag sörjer honom mer än jag sörjde Pappa. Förklaringen måste ligga till en del deruti, att jag då icke kunde fatta min förlust som nu .. Tiden, som läker alla sår, måtte äfven läka detta och läkemedlet hafva wi inom oss sjelva. Wi skola lefva och wandra så, att wi alltid bevara wårt ärfda namn rent från fläckar, och att wi, wårt arbete sfotar kunna ·säga: här äro wi hos Eder; wi hafva uppfostrat wåra barn till hågkomst af Eder och wi hafva hoppats, att det frö wi nedlagt i deras späda hjertan skola föra dem framåt på menniskoutvecklingens stråt och slutligen få se dem med oss återförenade Wandra wi så, så wandre wi dem till behag, som gått före oss, och därigenom förbyta wi så småningom wår sorg i glädje. Dertill Gud förläne oss nåd och kraft!”

Kursiveringen av undert.
N.F.