Ur skriften Släkten Frykholm från Frykerud, av John Frykholm 1947

Bil. VII.

AXEL THEODOR FRYKHOLM var sedan tidiga år bekant för sin ovanliga kroppsstyrka. Det sägs, att han under sin Uppsalatid var den ende av sina samtida kamrater, som kunde hålla den beryktade ”Famnstaken” (Uppsalas värste slagskämpe och många studenters skräck) i schack. Vid ett tillfälle väckte han sma församlingsbors i Lycksele beundran, då han ensam hävde upp ett i diket kullstjälpt hölass, som flera karlar förut förgäves försökt få på rätt köl. Men icke enbart kroppsligen utan även andligen var han en stark man av stora mått. Dessa egenskaper kommo mycket väl tillpass i hans verksamhet som präst och folkuppfostrare i det stora och i början tillsynes otillgängliga arbetsfältet inom Lycksele pastorat. Som belysande exempel må anföras tvenne episoder, som sonen David anfört i sin skrift ”Frykholmska hemmet i Lycksele 1881-1918”.

”Något år i början av 80-talet kom från en by ett enträget bud till far, att han skulle komma med detsamma och läsa bort djävulen, som härjade svårt och skrämde upp hela byn. Särskilt om nätterna var det ett förfärligt oväsen, fönsterrutorna spräcktes, kulor visslade i luften kors och tvärs och ett par ladugårdar hade nyss brunnit upp. Ja, prästen gick åstad, som vanligt åtskilliga mil in i skogarna, och kämpade mot djävulen. Byborna sammankallades mangrant. Det hölls husförhör i vanlig ordning och där upptäcktes ett par ungdomar, som särskilt intresserade prästen. De voro i konfirmationsåldern och skulle ”läsa” till midsommar. Då upptäcktes varnarten hos dem, och starkt åtsatta erkände de, att de agerat ”den onde” i hyn, försedda med lodbössor, tändstickor och frejdigt humör. Så var djävulen stukad för den gången.”

– ”Far sitter i sin gungstol på expeditionen och studerar. En skäggig, ovårdad, jättestor man kommer in, ställer sig tyst vid dörren. ”Sitt ner! Vad vill du?” kom det lugnt från prästen. ”Jag ska ha nattvarden” blev svaret, i något pockande ton. Prästens försök att inleda ett samtal avbröts skarpt ”jag ska ha nattvarden, samt läsande av ett bibelsord i hetsande fart”. Prästen sökte lugna honom och vill ha honom att dröja något. Jätten drog blixtsnabbt upp sin stora slidkniv och rusade på prästen, som lugnt suttit kvar i stolen. Han spratt upp som en fjäder och vred kniven ur handen på ”nattvardsgästen”. Denne sökte nattvarden för vinets skull, och då han ej fick det, flög den onde anden i honom. Han var sinnesrubbad och råkade i bland i bärsärkaraseri. Efter många år kom han tillbaka, uppsökte då och då far på expeditionen, men uppförde sig alldeles ofarligt”.

Än idag minnas församlingsborna i Lycksele socken kontraktsprosten Theodor Frykholm med vördnad och tacksamhet.