Om Släktgårdens uppkomst och öde

Utdrag ur skriften Släkten Frykholm från Frykerud av John Frykholm 1947.

Bilaga 1:
NÅGOT OM SLÄKTGÅRDENS UPPKOMST OCH öDE.

Frykerud nämnes första gången år 1389 under namnet “f’ryka härid” det sista ordet då i betydelsen socken, eljest skulle nog rätteligen namnet tolkas som “röjningen vid Fryken”. I ett gammalt pergamentsbrev i riksarkivet, daterat 29 mars 1397 omtalas, att lagmannen i Värmland, Agmund Hat, denna dag höll ting i Fryka bäret och tilldömde dekanatet i Skara åtskilliga gårdar. Men var tinget hölls, förmäler icke brevet.

Som egen socken omtalas Frykerud 1437 med detta namn. Markerna här äro gammal odling; åtskilliga namn gå långt tillbaka i tiden och de historiska fynden härifrån kunna förtälja om de första bebyggarna, vilkas redskap och vapen gjordes av sten och flinta. Flera av de äldsta gårdarna voro också redan vid 1500-talets början relativt stora. Sällievrota (nuvarande Säldebråten), Klaxås, östra och Västra Glänne, Prästbol och Högvalta återfinnas således i den första jordeboken för 1540.

På åsen, där de nuvarande stora hemmanen östra och Västra Glänne ligga, låg för 400 år sedan blott två gårdar. Den västliga ägdes av en bonde vid namn Erik, hans gård kallas Glänna, och den östliga ägdes av bonden Berger eller Birger. Den förra är frälsebonde 1548 och den senare skattebonde och enligt skattelängden 1577 är skatten 12 öre för vardera gården. östra Glänne blev sedan framåt (jämte Klaxås) socknens folkrikaste hemman, med tre gårdar vid 1500-talets slut cch fyra gårdar vid 1600-talets mitt. Fädernegården synes sålunda redan omkring 1570 blivit delad. Olof och Magnus i Östra Glänne äro tydligen Per Birgerssons bröder. Denne Per liksom fadern Birger och rnnen Knut nämnes endast som bönder, men som sådana voro de bland socknens största och förnämsta, vilket med nästa släktled framgår av erhållna förtroendesysslor, såsom nämndemän, häradsdomare, riksdagsmän samt kyrkovärdar och klockare.

Hur Klaxås Framgård kom att bliva speciellt den Frykholmska släktgrenens “stamhemman” framgår av nedan anförda rätts- och testamentshandlingar. Framgården ligger, som en gammal Värmlandsgård höves, i ett dominerande och vackert läge på sin kulle i närheten av den lilla blanka Klaxsjön och Klaxåsen, bergknallen “klacken”, som väl gett hela hemmanet detta namn. “Det är leende och täcka landskapsscenerier härborta, i synnerhet sommartid, med kullrig barrskog och björkdungar, öppen åker och äng och glimrande vattenblänk, – ett ställe som bör ha fröjdat och glatt dem, som där i seklers lopp vänt och bearbetat fädernas jord enligt det gammaltestamentliga budet: “i ditt anletets svett”, skriver en besökande gårdsforskare om “Frykerudssläkten Frykholms fädernegård sedan närmare 200 år”. Han skildrar den gamla mangårdsbyggnaden på Framgården, som var “uppförd omkring 1750, alltså av den förste Frykholm som bcdde på gården, samt senare på- och ombyggd. En söndagsförmiddag – den 13 april 1891 – uppstod soteld, gnistorna antände det torra sticktaket, inom kort stod huset i ljusan låga och större delen av vad som fanns däri, bland annat gamla möbler och släktklenoder, blev lågornas rov. Av fotografi framgår att det var en synnerligen vacker och stilfull gammal värmlandsgård, som den gången förintades. Emellertid – jorden är densamma, som Frykholmar plöjt och bearbetat och bärgat skördar av under hundraden av vårar, somrar och höstar. – Där har släkten alltjämt sitt rotfäste i den hembygd, där den sedan urgammalt levat och bott och i led efter led skänkt hembygden sin manliga kraft som klockare, nämnde- och riksdagsmän och redliga brukare av den värmländska jorden”.

(De första uppgifterna – till “1600-talets mitt” – hämtade ur Nya Wermlandstidningen den 13 maj 1924, “Fryksdalspojken”.)

N.F.