I samband med föreningens släktmöte 24 september 2017 var Olle Hedell vår guide i Frykeruds kyrka och vi publicerar här hans föredragning.
Olle Hedell och Birgitta Lagercrantz framför Frykeruds kyrka.
Olle Hedell och Maria Rosén inne i Frykeruds kyrka.
Välkomna hit till Frykeruds Kyrka!
Frykeruds kyrka är väl kanske inte precis vad man i första tänker på med uttrycket ”kyrkan mitt i byn” men desto mer gäller i det här fallet ”kyrkan mitt i sockna”, här vid sjön Aplungen i Västra Glänne. Men så har det inte alltid varit. Dess långa och unika historia har nämligen sin upprinnelse långt in i Medeltiden.
Redan då var Frykerud en annexförsamling till Stora Kil. Sockencentrum låg då i sydöstra delen vid hemmanen intill Norsälven och själva kyrkan låg på en höjd i hemmanet Prästbol – i närheten av dagens Fagerås. Allteftersom bebyggelsen under 1700-talet utbredde sig över socknen blev det alltmer och mer en olägenhet med kyrkan placerad så långt ner i socknens södra del.
Den gamla kyrkan i Prästbol med ursprung från 1200-talet började dock bli både för liten och i dåligt skick. Tanken växte då fram om en helt ny kyrka med annan placering i socknen. Men vägen fram till dess förverkligande var dock krokig och lång och större delen av 1700-talet präglades av ett otal stämmor och rådslag med många stridiga viljor inblandade vilket drog ut på tiden. Den som vill få djupare inblick i detta ämne rekommenderas ta en titt i Frykerudsboken del l.
Nåväl, till slut tog man så ställning till en helt ny kyrka med placering där vi nu står. Att ta det beslutet underlättades givetvis av att kyrkan i Prästbol nu befanns ”bofällig” som det hette (den revs sedermera. 1920 kom en minnessten på plats där den stått). Bygget av de nya kyrkan pågick sedan under åren 1795-99. Det var under Gustaf IV Adolfs regeringstid.
Man kan inte annat än imponeras av att man vid den här tiden över huvud taget kunde genomföra ett sådant omfattande projekt långt ute i glesbygden! Tänk bara på all den sten, kalk, stockar och plank som skulle forslas fram långväga ifrån med häst, släde och vagn. Hur många lass sten gick det inte bara åt till de tjocka stenmurarna (1.2 m)? Den mera formella invigningen av kyrkan dröjde dock ända fram till 1820 på grund av mellankommande ofärdstider.
Frykeruds kyrka är min hemkyrka s.a.s. Här konfirmerades jag 1943. Inte mindre än tre olika präster hann passera ”revy”under den tid jag ”läste för prästen”. På den tiden omfattade konfirmationsundervisningen såväl höst- som vårtermin. Till en början var det Fogelmark, sedan kom för en kortare tid Domar Skafte och slutligen David Kulläng.
Det finns anledning att vid det här tillfället när Frykholmska Släktförengen firar minnet av sin tillkomst 1947 påminna om att i samband med släktmötet detta år förärades Frykeruds kyrka en brudkrona av silver med bergkristaller skänkt av Hovapotekaren John Frykholm, Stockholm, och med inskriptionen ”Frykeruds Kyrka Cum honore”.
Vad skulle passa bättre att avsluta denna lilla exposé över kyrkans tillkomst än att unisont förena oss i den gamle Karlstadsbiskopens J.A. Eklunds kyrkopsalm ”Fädernas kyrka” – visserligen inte längre kvar i vår psalmbok, men ändå!
